Archive for september, 2013

Långsiktiga ägare bästa förutsättning för värdeskapande

För ett startup innebär långsiktiga ägare att entreprenören kan ta bättre beslut som leder till mer värdeskapande. Med kortsiktiga krav på resultat/vinst/överlevnad är risken stor att beslut blir kortsiktigt ”rätt” men långsiktigt fel. Suboptimering med andra ord. Detta är en insikt som jag tar med mig efter att ha lyssnat på nya ”Startuppodden” av Mikael Zachrisson som intervjuade Björn Jeffrey om hans resa med Toca Boca. Det var ett fantastiskt intressant och spännande samtal där insikterna haglade från Björn under 90 minuter.

Björn beskrev resan som startup inne i Bonnier-koncernen. Toca Boca startade som ett litet internt projekt men växte till sig snabbt (34 mkr omsatt med 8 mkr i vinst 2012). Intressant att höra hur om hur det var och är att ha en tydlig och långsiktig huvudägare när man ska bryta ny mark som internetbolag. Det är annorlunda att göra det med en tydlig huvudägare som Bonnier jämfört med den gängse bilden av ett startup med grundare, affärsänglar och kanske ett riskkapitalbolag som delägare. Om jag uppfattar Björn rätt så har Bonnier varit både krävande, uppmuntrande men också väldigt långsiktiga i sitt agerande som huvudägare. Man har haft tålamod då man förstår att det tar tid att bygga ett framgångsrikt bolag från grunden. Björn beskriver hur detta gjorde att han vågade satsa på ”rätt” beslut vilket var avgörande för Toca Bocas framgång.

Jag drar paralleller till den vardag som många startups hamnar i på vägen till ”tillräckliga intäkter”. Tyvärr hamnar många bolag i en jakt på nästa injektion av kapital. Man jagar kortsiktiga affärer, konsultuppdrag eller investeringsrunda. Utan bra ägare som vågar och orkar stötta den långsiktiga planen är förutsättningarna sämre att man verkligen hinner fundera igenom och ta sig fram till bra beslut som bygger reella långsiktiga värden.

Som exempel ur podden nämner Björn att man i början fick tid att göra en gedigen analys av omvärlden, marknaden, kundbeteenden, konkurrens och tekniska plattformar mm. Det gjorde att man hade många datapunkter som formade affärsplanen och en tydlig bild av vad man skulle erbjuda marknaden för produkter. Analysen formade den strategiska planen för Toca Boca vilket gav en trygghet i att ta riktiga beslut och bygga ett stabilt fundament att växa på. Man behövde inte bli ängslig bara för att den första appen inte lyfte dag ett; man hade en övertygelse som vilade på slutsatser om att det man förutsatt sig att göra var rätt. Och det visade sig också att man hade ”rätt” i förlängningen.

Ett annat exempel är att man tidigt bestämde sig för att aldrig bygga in sig i beroende på resurser inom Bonnier-sfären. Det hade varit enkelt att få Expressen att skriva ofta om Toca Boca eller få bra pris på reklamtid i TV4. Antagligen hade man på kort sikt fått boostar men långsiktigt hade man varit sämre riggade med en affärsmodell med beroenden till andra Bonnierbolag istället för att utveckla en fungerande modell som man helt kontrollerade själv.

Ägarbild är en kritisk framgångsfaktor för startups. Det var inspirerande att höra Björn beskriva resan och att han så tydligt pekade på betydelsen av långsiktiga ägare för att nå framgång.

Riktiga riskkapitalister

I den här Veckans Affärers pappersutgåva finns ett långt reportage om ”de riktiga riskkapitalisterna”. På förstasidan en bild på svenska delen av Northzone och i tidningen hittar man bland andra Creandum, Sunstone, Moor Capital med flera.

Kul och viktigt att de som jobbar med riktig risk får uppmärksamhet!

Det är synd att det finns en språkförbistring i Sverige vad ”riskkapital” är för företeelse. I den breda rapporteringen åsyftas alltid de stora Buyout-fonderna (ibland också kallat Private Equity-fonder) när media pratar om riskkapital (Nordic Capital, EQT, IK, Altor med flera). De har som investeringsfilosofi att köpa och äga stora etablerade bolag som de utvecklar för att öka värdet och sälja vidare eller börsnotera. Det handlar om mogna bolag där det enkelt går att utveckla verksamheten vidare men där nuvarande ägare/ledning inte har resurser och förmåga att göra det själva men där den underliggande verksamheten har tillväxtpotential. Buyout-investeringar har de senaste 10-15 åren levererat fin avkastning, särskilt från svenska riskkapitalbolag. Givet den risk som tagits när man går in i ett etablerat bolag så har avkastningen från Buyout-fonder i många fall varit fantastisk.

På andra sidan skalan finns de ”riktiga riskkapitalisterna” de som på engelska heter ”Venture Capital” (VC). Där innebär investeringsfilosofin att gå in som minoritetsinvesterare i tidiga skeden ofta i teknikbaserade bolag som har potential att omkullkasta en hela paradigm. Exempel på bolag i den här kategorin är Spotify, MySQL, Qlicktech, Skype, Rebtel, Stardoll, Tictail och Klarna. Investerare i den här genren är dels VC-fonderna som nämns ovan men även privatpersoner (affärsänglar). Risknivån på VC-investeringar är många gånger högre än för Buyout. Så klart beroende på var i ett bolags utveckling du investerar. Ser man på hur merparten av avkastningen i kategorin VC-investeringar skapats så förklarar det varför riskprofilen ser ut som den gör. Titta på en genomsnittlig framgångsrik VC-fond och du ser att dess totala avkastning skapas av ett fåtal av portföljbolagen. Att investera i tidiga skeden innebär att det alltid finns en substantiell risk att bolaget blir värt noll. Detta vägs upp av de bolag som når hela vägen, som lyckas bli världsdominanta, levererar enorm avkastning (10-100 gånger investerat kapital).

Enkelt förklarat gäller principen ”The winner takes it all” i en VC-fond. Ett enda bolag i portföljen kommer leverera hela avkastningen på alla investeringar tillbaka till de som satt in kapital i fonden. Ett par av bolagen kommer ge 2-5 gånger pengarna och resten (7-15 investeringar) ger i bästa fall pengarna tillbaka eller misslyckas helt och skrivs av. För att en VC-investering ska anses lyckad skulle jag säga att avkastningen på investeringen (oräknat tidsvärdet) är minst 10 gånger tillbaka på satsat kapital. Jag kommer säkert tillbaka någon gång och förklarar djupare hur en VC-fond är konstruerad, varför och på vilket sätt det påverkar entreprenörer som söker och får in en VC-fond som delägare. Logiken där ett fåtal vinnare skapa all avkastning är den underliggande faktor till varför investerare på VC-fonder agerar och gör de val som de gör.

Sammanfattningsvis det jag försökte få fram är att vi alla i ekosystemet kring ”startups” gör systemet en stor tjänst om vi tänker på att förtydliga och hålla isär begreppen Buyout och Venture. Investeringsklimatet för high risk/high reward bolag skulle sannolikt tjäna på att särskilt svenska journalister blev bättre på att hålla isär dessa väsensskilda investeringstyper. Det behövs inte mer kapital till buyout-fonder däremot kan de skapas fler riktiga banbrytande innovationsbolag om det fanns mer riskvilligt (VC) kapital tillgängligt på marknaden.

Framgångsrik bryggfinansering – fyra handfasta råd

Frågan om ”bryggfinansiering” dyker förr eller senare upp för de flesta riskkapitalfinansierade bolag som inte nått till en punkt där de är finansierad av egna kundintäkter. Läs vidare för fyra handfasta råd för en lyckad bryggfinansering.

Bryggfinansiering, menar du inte ”brofinansiering”?

Termen bryggfinansiering kommer från det engelska begreppet ”bridge financing” som av någon anledning blivit felöversatt till svenska. Notera skillnaden, en bro går från a till b och når hela vägen över ett hinder. En brygga är bara fast förankrad i ena stranden och tar slut en bit ut i vattnet. Tyvärr är det också så många tänker om bryggfinansieringar, man försöker rädda en osäker situation men kommer inte hela vägen utan i bästa fall har man skapat sig en en brygga rakt ut i ett nytt osäkert tillstånd.

Fyra råd för en lyckad bryggfinansering

Det bästa, renaste och enklaste sättet att finansiera bolag med ägarnas pengar är alltid genom nyemission av aktier till en överenskommen värdering. Tyvärr går det inte alltid att komma överens om villkor, exempelvis om bolaget i närtid tror man kommer att nå en strategisk värdehöjare (produktlansering, stora kundkontrakt, större finansieringsrunda eller liknande) – men det finns lösningar runt sådana hinder också.

Senaste året har jag deltagit (och lett) ett par bryggfinansieringar. Här kommer fyra lärdomar jag dragit:

1. Kort tidshorisont – mindre kapital

En vanlig situation när det passar att genomföra en bryggfinansiering är när en större finansieringsprocess pågår som med stor sannolikhet kommer landa inom kort men det tar lite längre tid än väntat att slutföra. Om samtidigt bolagets likviditet tar slut under tiden är det en bra idé för befintliga ägare att skjuta till ett mindre belopp för att ”brygga” över till den större emissionen är på plats. En framgångsfaktor är att bryggfinansieringar ska gälla för en kortare tidshorisont än traditionella finansieringsrundor (som bör ta bolaget 18 månader) och omfattar ett förhållandevis mindre belopp givet det kapital som delägarna förfogar över.

2. Intern runda – bjud ej in nya delägare

Blanda inte in nya investerare – Keep it simple. Lös hela bryggan med de ägare som finns i och nära bolaget idag. Börja inte föra dialog med nya delägare i det här läget, de kommer ta för lång tid till beslut och dessutom vill de ha en fastslagen värdering att ta ställning till. (se nr 3)

3. Attraktiva villkor eller senarelägg prissättningsdiskussion

Ett sätt som gör det attraktivt att delta i en brygga är att använda instrument som konvertibla skuldebrev med en konverteringsrabatt på kommande nyemission. Med den lösningen skjuter man över beslutet om prissättning av bolaget till en nytillkommande investerare. Utifrån den prislappen konverteras kapitalet från bryggfinansieringen till aktier med en förutbestämd rabatt. Det uppfattas ofta som attraktivt för befintliga ägare att kunna hjälpa till och finansiera bolaget vidare och därigenom få en rabatt på kommande nyemission. Jag har även sett situationer där optioner används som gör att de som tecknar sig i en bryggfinansieringen får optioner. Optioner som ger en möjlighet att i framtiden köpa ytterligare aktier som tack för att de tog risk i ett kritiskt läge.

4. Skapa ett ankare för andra att haka i

Gå ut till de ägare som är troligaste och/eller som kan ta större delen av bryggan först. Förhandla fram ett tydligt upplägg som de accepterar. Därefter kommuniceras detta upplägg med övriga ägare så att det går att visa att några redan accepterat villkoren. Det är alltid svårast att få den första anmälan på plats. När det är klart rullar snöbollen oftast på snabbare och snabbare nerför backen av gravitationen och hela bryggfinansieringen kan snabbt fulltecknas.

Har du några andra erfarenheter av bryggfinansiering. Kommentera gärna nedan om andra erfarenheter!

Verdane fortsatt satsning på e-handel

Läser i Dagens Industri att Verdane köpt en portfölj av e-handelsbolag från svenska eEquity. Artikeln nämner köpeskilling om 150 mkr för eEquitys aktier i fyra ehandelsbolag, där det största är Whiteaway som omsätter ca 900 mkr. Magnus Winberg på eEquity säger att man genom affären har gjort en avkastning om fem gånger sitt satsade kapital.

Några spaningar:

  • eEquitys investeringsmodell verkar fortsatt fungera bra. (Man är inne på sin andra fond då den första gav så bra avkastning att man fick fortsatt förtroende från sin investerare Antonia Ax:son Johnson). Man är hårt fokuserade på investeringar i e-handel och därigenom blir man en kunnig ägare som utvecklar bolagen på ett värdeskapande sätt.
  • Avkastning på fem gånger satsat kapital låter som en bra affär givet vilken risken man tar i å ena sidan etablerade bolag med bevisad affär, å andra sidan små privata onoterade bolag med allt vad det innebär.
  • Verdane (riskkapitalfond med verksamhet att köpa portföljer av bolag från andra riskkapitalbolag) fortsätter sin satsning på e-handel. Man är sedan tidigare delägare i flera e-handlare och ser tydligen fortsatt potential i området och möjligheten att utveckla de bolag man nu köper från eEquity.