Det är många aspekter som vägs in vid en bedömning av en investeringsmöjlighet. Ägarfördelning är en central punkt jag lärt mig är av större vikt än man kanske tror. En balanserad ägarfördelning i ett företag skapar ordning, struktur och tydlighet där en dålig ägarfördelning leder till friktioner och massor av energiläckage. En felaktig ägarfördelning kan ensamt stjälpa ett bolag trots fantastisk produkt, stor potential och duktiga människor.
När jag tänker på ägande är det två aspekter som gör detta till en så tungt vägande aspekt och det är ansvar och incitament.
Ansvar
Att vara ansvarig för något handlar om att man tar beslut som krävs, att man tänker långsiktigt, att man optimerar för bolagets bästa samt att man faktiskt agerar på det som behöver göras.
Tyvärr möter vi då och då bolag där ägandet blivit spritt eller där nyckelpersoner har ett väldigt litet ägande. Om de som ska göra det hårda jobbet kvällar, nätter och helger inte har ett stort ägande hur ska de då känna tillräckligt ansvar frågar vi oss. Självklart finns det ansvarskännande personer som gör ett fantastiskt jobb utan att äga någonting men i ett litet bräckligt startup som är ute på en tuff resa skapar det mer överlevnadsinstinkt och värdeskapande om nyckelpersonerna faktiskt också äger det som man är ansvarig att skapa.
Incitament
Hela idén att vara ventureinvesterare handlar om att vara minoritetsägare. Tesen är att de som skapar värdet, entreprenörerna, är de som ska få den största andelen av det värde man har skapat. Vi som investerare ska vara i minoritet. De finns andra investeringsfilosofier där investerarna är i majoritet och ledning har litet ägande som ett sorts bonusprogram (buyout-fonder praktiserar detta).
Eftersom vår filosofi är att vara i minoritet för att värdet ska tillfalla de som skapar värdet då vill vi också att nyckelpersonerna är de som är huvudägare i våra bolag. Därigenom finns ett tydligt incitament för dem att jobba så hårt som krävs eftersom de kommer bli belönade när bolaget blir värdefullt. Är ägandet spritt eller felbalanserat mellan entreprenörer, styrelse, investerare, rådgivare och passiva delägare ökar risken mångfalt för problem längs resans gång. Problem som leder till energiläckage och minskar fokus på att bygga bolaget, friktion som hade kunnat undvikas genom att vara noggrann med ägarfördelningen längs vägen.
Den bästa ägarfördelningen för startups är helt enkelt när den är koncentrerad till så få personer som möjligt, där de som är viktigast för att skapa värdet, entreprenörerna, har absolut största andelen, så länge som möjligt.