Igår släppte Google sin nya innovation inom TV, Chromecast, som låter användaren strömma media från mobila enheter och appar direkt till en ”hdmi-dongle” som kopplas in i valfri tv-skärm. Priset för en Chromecast är $35 dvs ca 240 kronor.
Min sammanfattning vad som var noterbart med denna nya innovation:
- Google adresserar low-end segmentet med lågt pris och avskalad funktionalitet men tillräckligt för att upplevas enkelt för breda massan. Min mamma klarar att använda Chromecast (jmf med fjärrkontrollsh-lvetet hemma med alla boxar).
- Mycket enkel teknik, ”riktig plug-and-play” där det inte ens krävs tillgång till WiFi router för att funka.
- Google forsätter att satsa på öppenhet för att stärka sitt ekosystem genom att man släpper ett utvecklar-SDK så att exempelvis iOS-appar kan bygga in stöd för chromecast direkt.
Sammanfattningsvis en klassisk disruptiv taktik med målet att underskjuta konkurrensen (mediaboxar, Apple TV och Xbox/ps3) med lägre pris, mindre funktionalitet, lägre marginal men större volym. Dessutom kan så klart Google som i första hand mjukvarubolag strunta i hårdvarumarginal och istället plocka ut värden i andra delar av sitt ekosystem (sök, apps etc etc). En annan typ av bolag som på sikt också utmanas är leverantörer av ”smart-tv-os” som idag säljer till TV-tillverkare. Funkar chromecast bra så blir det enkelt och väldigt billigt för TV-tillverkare att bygga in streamingmöjligheten in sina nya skärmar, användaren har allt sitt innehåll i telefon/tablet och skärmen får smart-tv funktion från Chromecast. Tillverkare kan då välja att skippa köpa in dyrare smarttv-os. Lyckas Google med detta driver det volym av chromecast/android för Google.
Avslutningsvis så noterar jag också att Goohle släpper Chromecast som en färdig fullt industrialiserad produkt. Men satsar på att man hittat sin MVP direkt. Jämfört med när Android släpptes så var det första åren endast innovators & early adopters som tog till sig tekniken innan den mognat och stabiliserat sig ordentligt.